Förvirrad /arg å ledsen som jag är så vet jag inte vart jah ska börja..har bara tagit 10 min att skriva detta..

Vet ej hur jag orkar med hur jag har de. Allt handlar om att "ge och ta" men den delen vet jag inte ens om vissa förstår. Jag erkänner att jag kastar mycket skit, å att jag blir väldigt lätt arg. Men jag har för mycket inom mej som gör att jag bubblar över å sen är de kört. Blir nån arg över att jag överreagerar så blir jag ännu argare. Ibland önskar jag att nån förstår mej..å att de finns nån jag kan lätta mitt hjärta för.
Jag gör allt seriöst allt för att inte bråka eller känna irritation.. men gör de iaf? Är de för att jag börjar ledsna på allt eller är de för att jag inte vet hur mycket jag ska orka ta?

Jag vet att jag fan inte är nån ängel men jag gör mitt bästa för att få de att va så bra som möjligt. Försöker undvika bråk å sånt skit som varit tidigare men allt kan men inte glömma å de har jag förstått..men betyder de att man ska använda de som ett spelkort bara för att rädda sig själv?..jag vill inte ha nånting med mitt tidigare liv att göra jag vill kunna blicka framåt å skapa nya minnen å kunna må bra utan att nånting gammalt hugger mej i ryggen.

Finns bara en person som som kan få mej att känna mej speciell av att bara finnas i mitt liv men ändå få mej att känna mej så jävla rädd.
Å jag har ångest för allt skit jag varit med om inte bara nu dom senaste åren utan hela mitt liv. De hemsöker mej alltid när jag mår som sämst. Varför? Antar att de är de jag förtjänar av allt skit jag alltid kastar på fel människor.

Varför jag ej skriver nå namn eller vad de handlar om är för att jag inte vill skapa mer drama än vad de har varit, å just för att jah kan acceptera att folk inte tycker om att man pratar om dom. Men de här är ett sätt för mej att skriva av mej å lätta på trycket.